Jag tycker att det är fascinerande att följa. Men samtalet som vuxit fram runt det hela tycker jag är både förvirrat och ganska töntigt tbh.
Det rapporteras att en exploit kallad Relapse publicerats öppet på nätet och gör det möjligt att köra egen kod på konsoler med äldre systemmjukvara. Den är inte permanent, utan måste köras om efter varje omstart, och konsoler som uppdaterats under hösten går inte att använda.
Ändå har utvecklingen gått snabbt. Mycket tack vare hjälp av AI-verktyg. Man har redan fått igång emulatorer för allt från Switch till den första Xboxen, även om prestandan varierar. Det rapporteras också att konsolen nu kan läsa fysiska PS2-skivor, kopiera innehållet och starta spelet via en emulator.
En bojkott kostar något. Därför väljer så många att stjäla i stället.
Sony har svarat. Uppgifter gör gällande att den senaste uppdateringen kräver ny systemmjukvara för att överhuvudtaget komma åt PSN, vilket stänger ute konsoler som fortfarande kör jailbreaket.
Allt detta händer inte i ett vakuum. Sony har bekräftat att nya spel inte längre kommer att ges ut på skiva från januari 2028, och det rapporteras att intresset för att jailbreaka konsolen ökade märkbart direkt efter beskedet. Samtidigt pågår en rättstvist där Sony enligt uppgift hävdat att konsumenter inte rimligen kan tro att de äger de digitala spel de betalar för. Det är svårt att tänka sig en sämre tajming för ett företag som vill att folk ska lita på digitala köp.
Väldigt olika motiv
Jag ser debatten lite som en demonstration. I ena änden finns människor med fullt legitima åsikter. De står där med sina skyltar och visar oro över saker som faktiskt spelar roll. Vad betyder det att äga ett spel när det inte längre finns någon skiva? Vad händer med mitt bibliotek om en licens försvinner? Varför kan jag inte spela mina gamla PS3-spel på min nya konsol? Den oron är inte påhittad. Kritiker pekar på att Sony tidigare tagit bort hundratals filmer och tv-serier från användarnas konton efter licenstvister. När sådant händer är det rimligt att fråga sig vad ens köp egentligen är värda.
Men i andra änden av samma demonstration finns de som krossar skyltfönster och bränner bilar. De bär samma plakat om ägarskap, men det de egentligen gör är att plocka med sig allt som inte sitter fast. På PS5 motsvaras det av folk som laddar ner hela Playstation Store. Det finns en app (jag tänker inte nämna den vid namn) som ger jailbreakade konsoler tillgång till en kopierad butik med över tusen spel helt gratis. Och när någon ifrågasätter det kommer samma mantra varje gång. Sony säger att du inte äger något, alltså får jag ta vad jag vill.
Det handlar sällan om att straffa Sony. Det handlar om att slippa betala och ändå få känna sig som en frihetskämpe.
Det är här jag tappar tråden helt. Hur ska stöld kunna ersätta en skiva? Kärnan i skivdebatten handlar om att få äga något på riktigt. En sak du betalat för, kan låna ut, sälja vidare och fortfarande spela om tjugo år. En piratkopia ger dig inget av det. Du får en fil på en hackad konsol som inte kan uppdateras och inte kan gå online. Det är inte ägarskap. Det är bara ett annat sätt att inte äga.
Dessutom skadar det de som har en poäng. Varje gång jailbreak används som genväg till gratis spel får Sony och förlagen ett enkelt argument för hårdare lås. Varje nedladdad kopia blir ammunition för precis den kontroll som skivförsvararna vill bort ifrån.
Robin Hood stal från de rika och gav till de fattiga. Här stjäl man från alla spelutvecklare och pekar bara på Sony. Det är inget motstånd. Det är bara att ta saker gratis och kalla det en princip.
Jag ska vara ärlig. Jag är själv nyfiken på att jailbreaka min konsol. Men inte för att få nya spel gratis, utan för att kunna spela mina gamla PS2- och PS3-spel på samma maskin. Det är spel jag redan köpt och har stående i hyllan. Den sortens användning är något helt annat än att tömma en butik. Den gränsen tycker jag är rimlig. Men jag väntar på stabilare versioner innan jag provar, och jag har ingen brådska.
Vill man jävlas med Sony finns det ett beprövat sätt. Sluta köpa deras grejer. Ett företag förstår intäkter långt bättre än det förstår kommentarsfält. Men vi vet alla att det inte kommer att hända, för GTA 6 står runt hörnet.
Och där upprepas exakt samma resonemang. Vi vet att de fysiska utgåvorna av spelet inte innehåller någon skiva vid lanseringen, bara en nedladdningskod i ett fodral. Det är en rimlig sak att vara missnöjd med. Men steget från missnöje till att det skulle vara okej att sno spelet är långt. Det sägs dessutom att spelet kräver den senaste systemmjukvaran för att starta, vilket åtminstone tillfälligt stänger dörren för dagens jailbreak.
Jag minns hur det var med GTA 5. PC-spelarna fick vänta ungefär ett och ett halvt år efter konsolsläppet, och det var många som var sura. Ändå minns jag ingen stor rörelse som hävdade att väntan gav rätt att piratkopiera. Nu ser det ut att bli likadant igen, eftersom PC-versionen av sexan enligt uppgifter väntas dröja ett år eller mer efter konsolversionen. Piratcommunityt hotar med att Claude kan koda en decomp-version av PS5-spelet så att alla kan lira det på PC, med bättre prestanda och fler features. Det ryktas därför också samtidigt (mycket rykten nu) att PC-version släpps så tidigt som i januari 2027 för att möta hoten. Men även här finner jag det störtlöjligt. ”Spelet släpps inte som vi vill, alltså ska vi ta det.” Det höll inte då och det håller inte nu.
Frågorna om ägarskap, skivor och bakåtkompatibilitet förtjänar att tas på allvar. Det är just därför de inte ska kapas av folk som bara vill ha gratis spel. Jailbreaket i sig är en imponerande teknisk bedrift och kan öppna för saker Sony själva vägrat erbjuda, som att spela gamla spel man faktiskt äger. Det går ju bevisligen. Men den som laddar ner hela butiken och kallar det motstånd är ingen Robin Hood. Det är bara en vanlig tjuv som rättfärdigar sina handlingar med hjälp av sin sociala medier-algoritm.
Den som på allvar vill protestera har ett enkelt alternativ. Köp en annan konsol och spela andra spel. GTA släpps ju också till Xbox, fast alla verkar ha glömt det.
Så låt plånboken tala, för det är det enda språk ett börsbolag lyssnar på. Men det är just där protesten brukar ta slut. För det handlar sällan om att straffa Sony. Det handlar om att slippa betala och ändå få känna sig som en frihetskämpe.
